Men se där! Är jag inte grym så säg? Det har nu gått cirkus 12 timmar, och Ellie är fortfarande aktuell inom bloggvärlden! Otroligt!

Skämt åsido, jag har nog kommit på varför jag hela tiden hoppat av hela den här bloggidyllen: det tar sådan förbannad TID! Vad ska man skriva? Vad tänker jag på just nu? Vad kan vara minsta smula intressant så att den som råkar läsa inte ska kasta sig på kryssa -ned-knappen med svetten rinnandes ner från armhålorna och bittert ångra att han eller förmodlingen hon någonsin vågade sig in på Ellie Gladeforce's lilla sida. Det är utmattande! Särskilt om man har ett jobb som man måste sköta och hela tiden snegla på klockan så att inte tidsoptimisten Ellie... Ursäkta mig, jag menar förstås Doris, i panik får galoppera till bussen till grannarnas förtjusning.

Där är också en grej. Varje gång jag börjat blogga så pratar jag alltid om mig själv i tredje person. Varför? För att förstärka effekten av mitt eget namn? Please, darling, slit inte ut mitt namn, ey? Nej men jag vet faktiskt inte varför det lyckas bli så. Jag kanske plötsligt får en släng av schitzofreni och får personlighetsförändringar? Men usch, Ellie! Sådana där saker är ingenting man skämtar om!

Nu ska jag gå till jobbet med svansen mellan benen och skämmas... Dock en skamsen Ellie i tid!

Kramis